Tyvärr så blev det ingen videoblogg för jag glömde telefonen i bilen och hade väl annat att tänka på inför starten, så det blev bara några bilder istället.

Själva tiden blev 2 timmar och 55 minuter efter tre mil så jag är väl nöjd, speciellt efter att ha varit genomförkyld fram till dagen före start och inte kunnat åkt på flera veckor. Extra roligt var det att se alla dessa olika människor i spåret och absolut mest imponerad blev jag av alla knattarna som åkte ibland med föräldrar och ibland utan. Vi åkte bland annat länge med en liten tjej (10 år kanske) som var otroligt duktig och som höll undan länge innan vi segade oss förbi. Det är alla åldrar, stilar och utrustning, en del åker i mysbyxor och några andra i täckbyxor men alla är glada.

Det här var min första start på tre försök efter att tidigare varit genomförkyld och fått migrän men det blir absolut inte min sista tur i Kortvasan. Det skulle vara riktigt kul att någon gång åka det riktiga Vasaloppet men vi får se hur det blir med det. Det kändes roligare att man kan åka tre mil och njuta än att åka nio mil och plågas, men man vet aldrig. Är dock riktigt imponerad av dom som göra det och farsan har gjort det över 15 gånger, tror det är 17 gånger…